Monthly Archives: september 2011

LRO möter Apollo 12

NASAs rymdfarkost Lunar Reconnaissance Orbiter, LRO, har tagit högupplösta bilder på månen i några år och nu har den bland annat levererat bilder på platsen där Apollo 12 landade i december 1969, med astronauterna Pete Conrad och Alan Bean ombord. Nu kan man tydligt se månlandarens nedre steg, Surveyor 3 (obemannad farkost som landade 1967) och en del instrument. Man kan till och med se spåren av astronauterna själva när de vandrat över månytan. Riktigt häftiga bilder som visar vad man kan åstadkomma om man har viljan till det! Även på DNs hemsida. Nyligen publicerades på DN även en läsvärd artikel om Charles Duke, en av Apolloastronauterna. Tyvärr drar sådana artiklar alltid till sig personer som tvivlar på att månlandningarna ägt rum.

1 kommentar

Filed under Nyheter, Rymden

Apollo och DN

Nyligen skrev Clas Svahn en mycket läsvärd och intressant artikel om Charles Duke, den yngsta astronauten som besökt månen. Duke var med i besättningen på Apollo 16, som landade i Descartes Highlands i april 1972. Med sig hade de en mängd instrument och en månbil, som de använde för att ta sig längre sträckor. Läs mer om Apolloprogrammet här.

Månlandningarna är en av mänsklighetens största tekniska bedrifter. Man lyckades skicka 12 personer till en annan himlakropp och få hem dem oskadda. Ibland när jag tittar upp på månen och tänker på det blir jag fylld av vördnad. Människor har gått på månen! Hur häftigt som helst.

Tyvärr finns det de som påstår att det aldrig har landat någon på månen utan att allt är en stor konspiration utförd av NASA av någon anledning. Bland kommentarerna till DNs artikel hittar man en hel del sådana förnekare. Jag tar upp några av deras argument i det här inlägget. Först skriver jag vad deras argument handlar om, följt av varför det är felaktigt.


1.) Dåtidens teknik var uråldrig och kunde aldrig ha varit tillräcklig för att skicka en farkost till månen. Till och med dagens billigaste datorer är många gånger kraftfullare än de enorma superdatorer som fanns då.

Det finns två felaktiga tankegångar i det påståendet. Det första är att man antar att det skulle krävas en väldigt kraftfull dator för att kunna beräkna banor för färden till månen, för att docka månlandaren med kommandomodulen och att landa och starta från månen. Men i verkligheten behövdes inte jättemycket datorkraft för att styra en rymdfarkost till månen, eftersom det handlar om enklare instruktioner till styrsystemet. Alla tyngre beräkningar gjordes på datorer på jorden och sedan instruerades astronauterna om hur de skulle ställa in instrumenten.

Den andra felet är att man jämför med moderna datorer, som är byggda för att köra många olika typer av program, med grafiska gränssnitt och så vidare. Det krävs mycket datorkraft att köra något så grundläggande som Windows 95, eftersom man ska kunna göra så många olika saker, kunna köra program skrivna av annan part, mm. Men datorerna i kommandomodulen och månlandaren var hårdvaruprogrammerade, vilket innebär att man lade in instruktionerna direkt i hårdvaran. Det gjorde att de kunde utföra sina uppgifter, men man kunde inte göra annat med dem. Men det behövdes ju inte, deras enda funktion var att sköta farkosterna, inte att köra spel på.

2.) Jorden omringas av två starka bälten av partiklar, de så kallade van Allen bältena. Den stråldos man skulle få av att passera genom dem skulle ha dödat astronauterna, men istället lever många av dem fortfarande, 40 år efter rymdfärderna.

Det stämmer alldeles riktigt att det finns två strålningsbälten runt jorden. van Allen bältena innehåller joner (mestadels protoner) och elektroner och hålls på plats p.g.a. jordens magnetfält. Men de utgjorde ingen fara för astronauterna, eftersom de färdades genom de yttre, tunnaste delarna av strålningsbältena, vilket gjorde att de bara fick en stråldos motsvarande några vanliga röntgenundersökningar.

4.) Richard Nixon var en opålitlig politiker med ett skamfilat rykte. Självklart skulle han inte tveka att fejka alltihop.

Richard Nixon är kanske mest känd för sin inblandning i Watergate-skandalen. Men bara för att han var en opålitlig politiker betyder ju inte att NASA fejkade alltihop. Dessutom så påbörjades Apolloprojektet i början av 60-talet, när Kennedy var president. Det godkändes första gången redan 1959, då Eisenhover satt i Vita huset. När Nixon blev president i januari 1969 var Apolloprogrammet på sin höjd och det var tämligen sent att börja fejka allt.

5.) Varför inga bilder på landningsplatserna?

Detta är ett av de enklaste påståenden att besvara. Det finns bilder på landningsplatserna. NASAs rymdfarkost Lunar Reconnaissance Orbiter (LRO) har tagit sådana bilder. Konspirationsteoretiker påpekar kanske att det är NASAs farkost och därmed är alla bilder fejkade. Men kameran ombord LRO sköts av en akademisk grupp vid Arizona State University, LROC Science Operations Center. Det finns dessutom bevis från tredje part. Se denna länk för mer om detta.

6.) Sovjetunionen låg långt före USA i rymdkapplöpningen, ändå lyckades de inte landa på månen.

Ryssarna låg verkligen före USA i kapplöpningen till rymden. I början. De skickade upp den första satelliten, Sputnik 1, 1957. Man var först att sända upp en människa i och med Juri Gagarins färd 1959. Amerikanerna sköt upp sin första astronaut, Alan Shephard, några månader senare och han färdades inte ens i omloppsbana, vilket Gagarin gjorde. Ryssarna var även först med att skicka upp en kvinnlig rymdfarare, att genomföra en rymdpromenad och att docka två rymdfarkoster i omloppsbana. Men amerikanerna var aldrig särskilt långt efter och efter några år började man komma ifatt Sovjetunionens rymdprogram. Ryssarna drabbades av en del svåra nederlag och mot mitten av 60-talet var det amerikanerna som ledde kapplöpningen till månen.

7.) Varför bildas det inte en stor krater under månlandaren?

På jorden är vi vana vid att se dammoln när man blåser på sand eller något annat finfördelat material. Men detta beror på att jorden har en atmosfär. Luften kan hålla dammpartiklar kvar i luften längre än vad de skulle om de enbart påverkats av tyngdkraften. På så sätt får man moln och virvlar av damm.

Men varför finns ingen stor krater under landaren? Det borde väl bildas en om man blåser med en raket på marken? Det finns flera skäl till detta. För det första gick inte raketmotorn för fullt.  mesta inbromsningen görs högre ovanför månytan så det bara är mindre korrektioner som krävs närmare ytan. Så det är inte så mycket som kommer ut ur raketen. För det andra så riktas inte utblåset i en smal stråle som det gör på jorden, eftersom det är lufttrycket som gör att det fokuseras. På månen finns ingen atmosfär och således inget lufttryck. Utblåset kommer spridas åt alla håll snabbt och det blir inte så mycket som är riktat rakt ner. Man kan faktiskt se att starka motorer inte alltid skapar stora kratrar på jorden heller. Harrierplan startar vertikalt genom att rikta utblåset neråt och skapar inte kratrar vid varje start.

8.) Ljudet från raketen hörs inte på inspelningar. Det bevisar att man inte landade på månen, utan spelade in allt i en studio, utan ljud från raketer.

Tänk dig att du ska landa en farkost på månen, genom att använda en bromsraket. Vad är det som gör att det låter? På jorden uppstår det mesta ljudet då gaserna i utblåset rör sig med överljudshastighet. I rymden är det nästan ett perfekt vakuum, så inga ljud uppstår p.g.a detta. Det förekommer fortfarande en del vibrationer i farkosten förstås. Så hur gör man för att inte det ljudet ska dränka astronauternas röster? Man gör på samma sätt som man annars skulla ha gjort. Man konstruerar helt enkelt mikrofonen så att den bara kan fånga upp ljud i dess absoluta närhet. Det var till och med så att astronauterna påpekade att man mer eller mindre var tvungen att stoppa mikrofonen i halsen för att den skulle fånga upp något ljud överhuvudtaget.

Detta var några av de påståenden som jag hittade i kommentarsfälten. De är tämligen lätta att bemöta och visar på en viss okunnighet bland de som skrivit dem. Det finns förstås fler argument för att månlandningarna skulle varit fejkade, men de är ungefär lika lätta att motbevisa. Ett efter ett faller konspirationsteoretikernas argument. Och när deras starkaste kort, så att säga, har synats, vad kvarstår då?


Länkar:

http://www.clavius.org/- Tar sig an en massa påståenden från konspirationsteoretiker.

http://spaceflight.nasa.gov/history/apollo/index.html – Apolloprojektets officiella hemsida.

http://spaceflight.nasa.gov/gallery/images/apollo/index.html – Databas med massor av bilder från Apolloprojektet.

Lämna en kommentar

Filed under Nyheter, Rymden